Det är viktigt och nödvändigt att vara i kontakt med oss själva, genom våra inre kroppsliga signaler, för att kunna förstå och jobba för ett hållbart ekosystemet. Det tror jag på! För om vi inte ens kan lyssna till och förstå oss själva, hur kan vi då förstå någonting levande?

Att driva ett projekt som vill samla människor är inte helt lätt mitt i en pandemi, men vi jobbar med film, träffas digitalt och i mindre grupper i projektet.

Nu på lördag den 17e oktober har vi premiär för föreställningen "Livskrisen - folkmusikterapi för en hotad art" i Katrineholm. Det är den föreställning som kommer att inleda den workshopserie som vi vänder oss utåt med. På lördag blir det en begränsad publikstorlek med glest mellan stolarna, men vi är ändå glada att få möta en livs levande publik i dessa tider.

Som medarbetare i Scenario 2030 får en ofta prova lite olika roller; under läger-dagarna 12-14 augusti fick till exempel jag och Alice vara husmödrar på den historiska medborgarskolan Fogelsta i Sörmland. I vanliga fall jobbar jag med ekonomi och producentskap inom projektet, och Alice som musiker i föreställningen Livskrisen (som ingår i projektets workshopserie).